Tina Wik Arkitekter


Nora Församlingshem

Projektet, Nora församlingshem, vann första pris i en arkitekttävling. Det var en inbjuden tävling till vilken Mattsson & Wik arkitektkontor blev inbjudna och kom med det vinnande förslaget. Förslaget tog fasta på det traditionella  med ett modernare förhållningssätt. Tävlingstomten var vid en av huvudgatorna bakom kyrkan, intill kyrkvallen dit brandstationen placerats på 50-talet. Nora karakteriseras av sina strikta rutnätsmönstrade gator där tvåvånings byggnader kantar de trånga trottoarerna i långa raka linjer. Huvudbyggnaderna står utmed gatan medan gårdsrummen mer eller mindre fylls av förråd och diverse uthus tillkomna under årens lopp. Tävlingsprogrammet var stort för denna lilla tomt. Huset skulle bland annat husera stadens största samlingssal för 150 personer, något som saknades i Nora.
Det skulle dessutom innehålla repetitionsrum för kyrkokören, samt rum för barnverksamhet och konfirmandundervisning. Vår utgångspunkt var staden, dess skala, organisation, material och kulörer. På intilliggande tomter stod ett rödfärgat tingshus från 1700-talet och ett reveterat gult tvåvåningshus från slutet av 1800-talet. Entréerna sker från gården då utrymme mot gatan inte medges. Vi följde detta mönster vilket inte var självklart då brandstationen placerats längre in i kvarteret och lämnat en öppen plats ut mot gatan. Förslaget utgörs av en tvåvåningsbyggnad som placerades utmed gatan/trottoaren. Dess indelningar och höjder studerades noga för att harmoniera med intilliggande hus. I denna del av byggnaden placerade vi de mest offentliga rummen, som skulle annonsera verksamheten och tillåta inblickar. Bottenvåningens fönster har glidit mot ena hushörnet och markerar ingången till gården och entrén.
Byggnaden trappar ner in mot kvarteret och dess form följer tomtgränsen. Programmet var så stort att hela ytan behövdes nyttjas. Byggnaden placerades mellan de befintliga trädgårdsrummen som med sina uthus bjöd på ständiga överraskningar. Husets högsta del är mot gatan och höjden trappas ner ju längre in i kvarteret det når. Samlingssalen blev således en våningsbyggnad med högre takhöjd. I det mellersta partiets övre våning placerades de lägsta rummen för att få ner hushöjden.
Entrén sker från en omega-formad uppglasad gård vars transparenta glasfasad annonserar verksamheten i församlingshemmet. Den gråa entréhallen samlar alla funktioner i huset och bildar tillsammans med entrégården en successiv övergång från det yttre till det inre samtidigt som husets organisation och funktioner på båda våningsplanen visar sig tydligt för besökaren.

Byggnadens mellanbjälklag för entresolplanet är ett platsbyggt massivt träbjälklag av ihopspikade träreglar. Den oregelbundna formen på entresolbjälklaget sågades till på plats efter att bjälklaget spikats ihop. Samma gäller samtliga schaktöppningar i bjälklaget. Detta arbetsmoment i bygget visade sig gå snabbare än planerat.
Ventilationslösningen i huset är ett förstärkt självdragssystem där tilluft tas in till källaren, rester från den gamla brandstationen, från norr. Tilluften värms upp och sprider sig på naturlig väg in i husets alla delar. Via frånluftskanaler, placerade högt i rummen, sugs den varma luften till krypgrunden under den del av huset som brandstationen inte tidigare stått på. Hela grunden blir därmed uppvärmd innan frånluften evakueras ut med hjälp av husets andra fläkt.

 

FAKTAUPPGIFTER

Byggherre: Nora pastorat genom Kerstin Jansson

Bruttoarea: Byggnadens två huvudvåningar är 730 kvm

Adress: Kungsgatan 12, Nora

Byggnadsår: 1997

Arkitekt
Tina Wik och Ingrid Reppen arkitekter SAR.
Medarbetare under arbetshandlingsskedet:
Petra Sjölund, Monica Ericsson, Birgitta Geelhar,
Björn Wikmark arkitekt SAR

Konstruktör: Högbergs AB genom Tomas Alsmarker

Inredning: Tina Wik arkitekt SAR

Landskap: Tina Wik arkitekter SAR

Referensperson: Kerstin Jansson
tfn. 0587 –100 55

Nominerad till Träpriset 2000. Nominerad till Kasper Salin Priset 1998.

Publicerad i Arkitektur 1 /1999, i boken Arkitektur i Sverige 1995 -­ 2000 och i Träprisboken 2000.

Eurpoa Nostra Pris 2000, mottaget maj 2003.

Publicerad i ‘Byggnadskultur 3/03’.

 

SHARE :